14 March
Ska snart fixa klart mig och gå till bussen.
Stanna hemma idag från skolan, illa. Det börjar bli till en vana nu. Haha.
Men orkade seriöst inte idag, har aldrig orken eller lusten längre.
Jag borde plugga mer och ta skolan på allvar men jag orkar inte sånt.
Men orkade seriöst inte idag, har aldrig orken eller lusten längre.
Jag borde plugga mer och ta skolan på allvar men jag orkar inte sånt.
Jag orkar ingenting.
Och jag har absolut ingen motivation alls till att orka göra något.
Därför är saker som det är.
Jag är hopplös, dum i huvudet och bara allmänt cpskadad.
Orkar inte med mig själv alls. Och vet inte vad jag vill.
Vet aldrig någonting riktigt säkert längre.
Och jag orkar inte tänka alls.
Jag vill inte känna något.
Och jag orkar inte tänka alls.
Jag vill inte känna något.
Ingenting alls.
Jag vill inte bry mig, och någonstans har jag slutat.
Iallafall inte lika mycket som förr. Kanske är det fel.
Kanske är det rätt.
Men ibland orkar man inte riktigt vänta längre.
Speciellt inte när absolut ingenting händer,
Kanske är det rätt.
Men ibland orkar man inte riktigt vänta längre.
Speciellt inte när absolut ingenting händer,
Och när man vet att inget kommer hända.
Jag är hopplös och vad tjänar det till?
Jag menar allvarligt talat, det finns inget bra med mig.
Jag menar allvarligt talat, det finns inget bra med mig.
Inget som skulle kunna få någon att tycka om mig lite extra.
Lite mer.
Lite mer.
Det är inte så, för jag är inte sån.
Och jag är inte riktigt värd det heller.
Så det spelar ingen roll.
Saker spelar inte längre någon roll.
12 March
Idag är det ingen vanlig dag.
För idag skulle världens finaste och bästa hund fyllt 13år.
Mitt finaste hjärta, som alltid fanns där för mig.
Som alltid gav den kärleken och stödet jag behövde.
Som alltid gav den kärleken och stödet jag behövde.
Bara närvaron fick mig att må bra.
Och när du försvann, försvann en del av mig.
Jag tror jag aldrig har/hade älskat något så mycket som jag älska just den här hunden.
Min solstråle, min glädje, mitt hopp.
Och inom bara en sekund försvann allt i ett svep.
Livet är inte rättvist och det gör lika ont i mig än idag när jag tänker på det.
Jag kan inte fatta att tiden går så fort, och att det redan är 8år sen jag såg dig.
8år sen jag fick ta farväl av min bästa vän.
Jag kommer aldrig någonsin glömma dig,
och föralltid älska dig.
11 March
Det gör så ont i mig, när jag läser detta.
Det träffar så rätt.
10 March
8 March
Jag undrar om du vet hur fin du är.
Det spelar ingen roll om ditt hår ligger perfekt, eller är ruffsigt och allmänt förstört.
Eller ligger bara hel galet och inte alls är som du vill att det ska vara.
Du är fortfarande så himla fin, och jag hoppas du verkligen vet det.
Och varje gång du ler, växer glädjen inom mig.
Känslan när du möter min blick får mig att haja till.
Och hjärtat bultar i 140.
Du är så himla fin, och jag vill att du ska veta det.
Gamla känslor väcks till liv, och det får mig att inse varför jag aldrig gav upp.
Jag hoppas du känner detsamma som mig.
6 March
I know I'm just a piece of shit, because I'm a fucking mess.
But I still hope that you think I'm beautiful.
And if you don't,
You really are.
You really are.
28 February
Vill inte till skolan.. D ö d a m i g.
26 February
Jag önskar jag kunde lyssna på andra.
Släppa taget och ge mig av.
Släppa taget och ge mig av.
Men jag vet att det inte funkar så, för sån är inte jag. Jag kan inte bara helt ge mig av.
Kanske när jag fått nog. När jag gett upp.
Frågan är bara när, för det har jag ingen aning om själv.
Jag vill så gärna tro, hoppas och be. Att en dag blir allt som det ska.
Jag vill så gärna tro, hoppas och be. Att en dag blir allt som det ska.
En dag får jag det jag vill ha.
Jag vet att det är fel att tänka så. När jag egentligen vet hur det är.
Men jag kan inte låta bli att hoppas.
För jag vet att det är något. Men ändå gör det så ont.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Och det har aldrig varit upp till mig.
Och det har aldrig varit upp till mig.
Så det enda jag kan göra just nu är att hoppas på dig.
Jag vet att det är dumt att hoppas, men jag gör det ändå..
21 February
Saknar mitt finaste hjärta något grymt mycket.
Det enda jag ser framemot att få träffa igen när jag äntligen kommer hem.
Älskar dig mest av allt.
Älskar dig mest av allt.
20 February
Vissa dagar känns sorgliga och tragiska.
Idag är det just en sån dag.
Det känns som all tid i världen bara rinner ur. Och man lägger sin tid och energi på absolut ingenting.
Man slösar bort dagar i ens liv som lika gärna kunde varit minnesvärda.
Det känns som att jag slösar bort mitt liv på ingenting.
Jag förväntar mig så mycket och ingenting når upp till mina förväntningar.
Saker jag alltid haft hopp om börjar försvinna för mig och jag inser hur värdelöst allting är.
Det är ingen idé att bygga upp förväntningar på personer.
För ingenting kommer någonsin hända ändå.
Jag har försökt så många gånger att säga åt mig själv att bara släppa taget.
Jag vet inte varför jag inte gör det.
För jag vet så väl att ingenting kommer någonsin hända och allt jag gör är att slösa bort min tid.
För jag vet så väl att ingenting kommer någonsin hända och allt jag gör är att slösa bort min tid.
Och det är inte ens värt det.
Jag borde sluta grubbla över saker i mitt liv som fixar sig med tiden.
Jag vill göra varje dag minnesvärd men det känns som att jag är fast.
Att ingenting funkar för mig och hur mycket jag än försöker så är jag fast i smeten.
Kanske är det därför jag inte kan släppa någonting.
Herregud vad jag hoppas att det inte bara är jag som känner såhär.
För jag får verkligen ångest över mig själv och inser hur patetisk jag är gång på gång.
Om jag kunde skulle jag bara, börja om. Dumpa mig själv i diket och vara någon annan.
Det kanske skulle vara det bästa för alla.
Nu ska jag iaf sova, satans trött o det känns som några av mina funderingar försvann.
Ibland är det så otroligt skönt att skriva av sig på riktigt.
Ibland är det så otroligt skönt att skriva av sig på riktigt.
Natti.
18 February
17 February
Sitter inne i "mitt" rum här i säter nudå.
Känner mig en aning slut, så ska gå och göra mig iordning för sängen nu,
Kom inte fram förens vid 6 någon gång, så är rätt slut efter en lång bilresa!
Känner mig en aning slut, så ska gå och göra mig iordning för sängen nu,
Kom inte fram förens vid 6 någon gång, så är rätt slut efter en lång bilresa!
Har faktiskt läst flera kapitel utav the perks, är på kapitel 10 nu, tänkte att det är dags att läsa ut den snart liksom.
Så sjukt bra.
Är jättesugen på att rita, men det orkar jag inte göra nu ikväll.
Tumblr inspirerar mig så otroligt mycket och jag älskar verkligen det mest av allt.
Tumblr inspirerar mig så otroligt mycket och jag älskar verkligen det mest av allt.
Kanske börjar med någonting imorgon då!
Eller ja, senare idag då kanske med andra ord, om jag nu har tiden och orken vill säga.
Eller ja, senare idag då kanske med andra ord, om jag nu har tiden och orken vill säga.
Egentligen skulle jag bara vilja avsluta inlägget här och nu för jag är så trött men det finns en sak som jag tänker på. Väldigt ofta faktiskt.
Om man verkligen tycker om någon, varför hör man då inte av sig till den?
Eller åtminstone svarar en?
Jag fattar verkligen inte. Det får ju bara den andra att bli trött.
Eller åtminstone svarar en?
Jag fattar verkligen inte. Det får ju bara den andra att bli trött.
Jag menar allvarligt talat.
Om man vill att något ska hända måste man ju satsa på det fullt ut och inte bara halvt.
Om man vill att något ska hända måste man ju satsa på det fullt ut och inte bara halvt.
Man kanske är för feg för att ta initiativet, men då kan man ju ta vara på de chanser man får istället?
Och om man verkligen inte vill ha något med denna person och göra behöver man ju inte ens visa något slags intresse.
Jag vet inte, det kanske bara är jag som känner såhär och blir allmänt fuckad i huvudet.
Kanske inte.
Grejen är den att jag bara blir så förbannat besviken på allt. Jag verkligen försöker men kommer ingenstans,
Och det får mig bara att undra om det verkligen är värt det..
Och om man verkligen inte vill ha något med denna person och göra behöver man ju inte ens visa något slags intresse.
Jag vet inte, det kanske bara är jag som känner såhär och blir allmänt fuckad i huvudet.
Kanske inte.
Grejen är den att jag bara blir så förbannat besviken på allt. Jag verkligen försöker men kommer ingenstans,
Och det får mig bara att undra om det verkligen är värt det..
15 February
Tappat motivationen till att gå upp på morgonen.
Knappt så att jag klarar det längre, ständigt trött och har huvudvärk.
Allmänt nedstämd och stressad, 24/7.
Knappt så att jag klarar det längre, ständigt trött och har huvudvärk.
Allmänt nedstämd och stressad, 24/7.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att sluta ljuga och låtsas som om allt är okej.
Ändå så fortsätter jag, trots att jag vet att i slutändan är det bara jag som mår dåligt.
Ändå så fortsätter jag, trots att jag vet att i slutändan är det bara jag som mår dåligt.
Kanske till och med värre än vad jag skulle ha kunna gjort.
Livet är bra allt för komiskt tycker jag.
Livet är bra allt för komiskt tycker jag.
Suck.
Lyssnat om på samma låt hela morgonen, känner mig jätteledsen och vill bara gå tillbaka till sängen och sova,
men verkligen tvingar mig själv att hålla ögonen öppna.
Kan inte missa en till buss, missat den hela veckan inprincip.
och jag måste ta mig iväg till skolan, två prov som jag knappt pluggat till.
Känns great, men jag tror det går bra ändå.
Känns great, men jag tror det går bra ändå.
Åtminstone kan man hoppas. I guess.
Förresten så kommer Kristin och Joel hit idag, och imorn/(söndag?) åker jag med dom till borlänge.
Blir asnice och komma iväg lite.
Fast nu ska jag sluta skriva det här meningslösa inlägget.
Fast nu ska jag sluta skriva det här meningslösa inlägget.
Mår så satans illa och vill verkligen att bättre tider ska inträffa i ens liv snart.
Peace.
13 February
3 February
You can't find, something hidden between the rest.
Breathing, I am fading, I feel I am losing myself
25 January
Jag blir så PISSED rent utsagt!
Hade skrivit ett rätt långt inlägg om hur dåligt jag mådde så jag vakna upp nu utav världens hemskaste mardröm.
Men det försvann så fort jag skulle skriva en rubrik, värdelöst att blogga med mobilen!
Jag är jättetrött, men känner att jag inte kommer lyckas somna än, minnet är för färskt och det skrämmer skiten ur mig.
Anyway, när jag vakna helt panikslagen och insåg att det var sent på natten och inte ens morgonen så var den första jag tänkte på du.
Vet ärligt talat inte varför det skulle göra mig lugnare, men jag tänkte på ditt namn om och om igen & försökte minnas bilden av dig direkt.
Det gick inte så bra, men det gjorde mig lugnare, som nu.
Kanske kommer jag aldrig släppa dig fullt ut ändå, för du är den enda jag vill träffa just nu. Och jag menar det.
Usch, det här kommer bli den jobbigaste dagen på länge, suck.
Fuck this och den sämsta början på dagen, verkligen.
Vi förlorade, vi två.
Kommit till den punkten jag inte har en aning om vad jag känner eller något längre.
Allting känns fucked.
Ärligt talat vet jag inte vad jag vill. Och just nu känner jag absolut ingenting.
Det är så sjukt att jag inte ens vet vad jag känner längre.
Det enda jag vet säkert for real är att jag inte är beredd på något.
Jag vill inte ha med folk o göra som jag inte släppt in i mitt liv redan.
Jag vill inte ha med folk o göra som jag inte släppt in i mitt liv redan.
Så stop wasting time on me. Eller något. För allvarligt talat så bryr jag mig inte ett jävla skit.
Jag är inte säker på att jag känner något alls längre. Kanske ljuger jag för migsjälv.
Kanske inte den här gången.
Jag har väntat så länge. Försökt och gjort saker jag aldrig tidigare gjort.
Jag fick inga resultat för vi är precis på samma ställe än idag.
Jag har väntat så länge. Försökt och gjort saker jag aldrig tidigare gjort.
Jag fick inga resultat för vi är precis på samma ställe än idag.
Jag tänker på dig ofta, men inte lika ofta som förr.
Jag klandrar inte mig längre för att saker inte blir som förväntat.
Och jag anstränger mig inte lika mycket för att vara där du kan vara.
Det är inte så att jag inte bryr mig.
För det gör jag. Och om jag skulle se dig med någon annan, dör jag.
För det gör jag. Och om jag skulle se dig med någon annan, dör jag.
Grejen är den att jag tappat allt hopp.
Jag har slagits förlänge och är utmattad. Jag har sprungit i cirklar men aldrig hittat en väg ut.
Trots att allt var omöjligt gav jag aldrig upp.
Och det har jag fortfarande inte gjort.
Men jag är inte säker på att du kommer slåss för mig nu.
Jag är inte säker på att du någonsin gjort det. Och ärligt talat fattar jag inte vad du väntar på.
Kanske väntar du på att jag ska ge upp och ge mig av.
Kanske är det något jag också ska.
Men jag kommer förmodligen alltid hoppas, någonstans inom mig. Att du kanske kommer göra något.
Och jag kommer alltid kolla efter dig. För du förändrade mig, till något så mycket bättre
Kanske är det något jag också ska.
Men jag kommer förmodligen alltid hoppas, någonstans inom mig. Att du kanske kommer göra något.
Och jag kommer alltid kolla efter dig. För du förändrade mig, till något så mycket bättre
och jag menar allvar när jag säger att jag saknar det, för det gör jag. Mer än något annat.
Jag saknar känslan av att vara hel.
Jag saknar känslan av att vara hel.
20 January
16 January
Efter att ha vandrat så länge i dimman kan jag äntligen se klart.
Ibland kanske det inte är meningen att man ska försöka glömma någon,
Och det man tror är slutet är kanske egentligen början på något riktigt fint.
Säg att allting kommer fungera den här gången. Säg att du stannar.