Kommit till den punkten jag inte har en aning om vad jag känner eller något längre.

Allting känns fucked.

Ärligt talat vet jag inte vad jag vill. Och just nu känner jag absolut ingenting.

Det är så sjukt att jag inte ens vet vad jag känner längre.

 

Det enda jag vet säkert for real är att jag inte är beredd på något.
Jag vill inte ha med folk o göra som jag inte släppt in i mitt liv redan.

Så stop wasting time on me. Eller något. För allvarligt talat så bryr jag mig inte ett jävla skit.

 

Jag är inte säker på att jag känner något alls längre. Kanske ljuger jag för migsjälv.

Kanske inte den här gången.

Jag har väntat så länge. Försökt och gjort saker jag aldrig tidigare gjort.
Jag fick inga resultat för vi är precis på samma ställe än idag.

Jag tänker på dig ofta, men inte lika ofta som förr.

 

Jag klandrar inte mig längre för att saker inte blir som förväntat.

Och jag anstränger mig inte lika mycket för att vara där du kan vara.

Det är inte så att jag inte bryr mig.

För det gör jag. Och om jag skulle se dig med någon annan, dör jag.

Grejen är den att jag tappat allt hopp.

Jag har slagits förlänge och är utmattad. Jag har sprungit i cirklar men aldrig hittat en väg ut.

Trots att allt var omöjligt gav jag aldrig upp.

 

Och det har jag fortfarande inte gjort.

Men jag är inte säker på att du kommer slåss för mig nu.

Jag är inte säker på att du någonsin gjort det. Och ärligt talat fattar jag inte vad du väntar på.

Kanske väntar du på att jag ska ge upp och ge mig av.

Kanske är det något jag också ska.
Men jag kommer förmodligen alltid hoppas, någonstans inom mig. Att du kanske kommer göra något.
Och jag kommer alltid kolla efter dig. För du förändrade mig, till något så mycket bättre