Jag är död på insidan.
Min kropp sviker mig och min motivation är på noll.
Vill bara ligga i min säng hela dagen och lyssna på fin musik, eller kasta mig framför trafiken och slippa känna allt.

Det hugger tag i hela magen och vrider om. Enda upp till bröstet känns det smärtfyllt. Är gott som spyfärdig.
Men om man bortser ifrån mitt fysiska mående är allt annat faktiskt rätt bra.
Önskar dock jag hade mer tid och kunde sova bort mindre dagar.
Önskar jag orkade ta tag i skolan och att tiden bara kunde gå så jag kunde få lov.

Då skulle jag åtminstone slippa känna ångesten över att inte vara där, fastän jag borde. Men livet är inte på min sida.
Som vanligt.