Jag är så jävla rädd.

När jag ändå håller på och ångesten tar över helt då jag känner det för var minut som går kan jag passa på och säga det helt. 
Jag är livrädd. Jag skakar. Mår skit. Vill gråta. 
Drömmer jobbiga drömmar nästintill varje natt och.. Gamla saker river mig i stycken gång på gång. 
 
Kan inte någon älska mig? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback