Typ bloggar aldrig längre.

Uppdaterar inte min instagram lika mycket längre heller, och framförallt inte min facebook.

Allt är så segt nu för tiden.

Eftersom jag flyttat ifrån åsbro så har jag fortfarande inte fått hem något internet.
Allting går verkligen super segt.

Sista veckan man kan lämna in alla inlämningsuppgifter och göra prov.

 

Funderar väldigt starkt på om inte jag ska göra fördjupningsuppgiften i SO iaf.

Så jag kanske kanske kanske kan höja mitt betyg lite där. Ju mer poäng desto större chans att komma in på gymnasiet jag vill gå på, har jag ju.

 

Isf blir det nog min absolut sista uppgift jag har att göra inprincip.

Kommer inte hinna med så mycket mer.

Egentligen har jag två fysik prov jag borde göra, men jag tror jag slipper det i vilket fall så det är inte värt det.

Det enda riktigt assköna är att jag slapp göra ena SO nationella, så himla snällt, och det känns så himla bra.

Orkar ändå inte lägga tid på mer nationella. Eller skolan över huvudtaget.

 

Hur som helst, på måndag åker jag till Göteborg med klassen och blir borta där till tisdagen bara tror jag.

Ska försöka få med mig ett par skor till middagen och skolavslutningen.

Resten utav den veckan är vi lediga och veckan där på har vi prao i två dagar och sen typ bara 9-kamp o sånt där skit.

Sen är det bara avslutningsmiddagen på torsdagen och på fredagen slutar vi äntligen!

Känns så himla skönt, och jag hoppas hoppas hoppas på att jag kommer in på IT-gymnasiet.

 

Jag känner mig så taggad och glad när jag har sån här nedräkning.

Och det är bara 28 dagar kvar till bråvalla.

Hej super taggad chey.

 

So there goes my life
Passing by with every exit sign
It's been so long
Sometimes I wonder how I will stay strong
No sleep tonight
I'll keep on driving these dark highway lines
And as the moon fades
One more night gone, only twenty more days

But I will see you again
I will see you again a long time from now

Känner allt jag vill och inte vill känna, allt jag inte borde känna.

City and colour är underbara, ska sitta och gråta till deras perfekta låtar hela natten lång.

Jag behöver verkligen komma bort härifrån, ta en paus.

Bara åka iväg långt härifrån. Tänka på annat, må lite bättre.

Men jag är så fast som man kan bli, fast mitt i smörjan bland all jävla skit.

 

Jag känner mig så ensam och fruktansvärt ledsen.

Antingen känner jag allt som går att känna eller ingenting alls.

Jag behöver sysselsätta mig själv med någonting.

Men samtidigt har jag ingen lust alls att träffa någon härifrån. Egentligen ingen alls.

Jag vet knappt vad jag vill. Jag vet bara att jag vill ha lov, och slippa skolan som bara ger mig ännu mer ångest.

 

Och jag önskar någon ville prata med mig, att någon orka bry sig om mig. att någon orka med mig överhuvudtaget.

Jag känner mig så jobbig och besvärlig. Så oduglig.

Det känns som att folk begär så mycket från mig och jag klarar det inte.

Jag vill finnas där, jag vill hjälpa till men jag kan inte. Jag klarar det inte.
Jag klarar inte ens av mig själv.

 

Jag önskar bara någon kunde förstå, hur mycket jag försöker fastän det ändå inte tjänar något till.

 

Valborg igår med mina fina. Älskar dom så himla mycket.

Känns så jobbigt att vi ska splittras och sånt snart, att vi faktiskt bara har ca 6 veckor kvar tillsammans.

Det var så fint och mysigt, och jag måste verkligen säga det..

att mina vänner är absolut de bästa som finns!
Fattar inte vad jag skulle göra eller ta mig till utan er.

 

Det känns som det händer mycket saker i mitt liv just nu, och jag orkar liksom inte riktigt med det.

Mitt huvud värker och jag känner mig konstant asledsen.

Vilket är asjobbigt.

Jag vet inte, jag bara finner ingen glädje i något längre.

Allting känns tragiskt och sorgligt och jag saknar något som jag inte ens vet vad.

 

Det verkar som att vi även flyttar tillbaka till hallsberg när som helst, vilket får mig att vilja spy upp allt jag känner ännu mer.

Men det finns inte mycket jag kan göra åt det.

Men som sagt, ibland får man offra sig själv för att göra andra lyckliga.

Och speciellt när det är någon jag verkligen tycker om.

 

Okej, saker är verkligen skit just nu och egentligen orkar jag inte med livet alls.
Jag varken vill eller orkar bry mig om saker, men det blir väl bättre..

Någongång hoppas jag.

Dock kommer jag inte längre känna någon speciellt "escape" om jag flyttar tillbaka.

Men snart börjar jag ju som sagt ändå i örebro, så det kanske blir bäst ändå.

Och dessutom är det inte långt kvar tills jag kan flytta hemifrån!

Det vill säga om jag får jobb.

Åh vad jag bara önskar livet kunde vända helt och bli till det bättre för en gångs skull,

känns som att allt är uruselt och kasst 24/7 och mitt liv bara följer processen nedåt istället för uppåt.

 

Tja jag vet inte.
Nu blev det ett aslångt inlägg. Men så får det bli ibland.

Fyfan vad jag saknar dig Jenna, jag vill bara att du ska komma hem och att allt ska bli som vanligt igen..