Trött som fan, precis varit på donken med mamsen och ätit mig fet.

Lite sådär flottigt tisdags-lyx!

Ska faktiskt krypa ner i sängen. Haft nationella hela dagen.
Umgåtts med simath resten till kvällen.

Trevligt, mysigt och framförallt asbra.

 

Är så full av pepp, är glad. Längtar lite tills imorn och hoppas på det bästa.
Hoppashoppashoppas jag får träffa honom imorn.
Har saknat den här känslan av att hoppas.
Så längesen sist.

Jag är så glad, både grät o skratta in the end.
Så mycket känslor, trodde jag glömt allt. Att jag inte skulle vara ledsen längre.
Och sen blev det värsta turbulensen och allting bara förändrades.
Så nu är jag fylld med hopp och jag ber att allt ska bli bra igen.
Jag vill göra allting bra igen.

 

Fan, är det ens rimligt att tycka om en människa såhär mycket?

Just nu är han det enda jag vill fokusera på.
Den enda jag verkligen vill se.

Hoppashoppashoppas imorn.

Och jag hoppas han vill träffa mig med.

 

Nu ska jag sova, godnatt!