Klockan är mycket.

Och jag ska strax krypa ner i sängen.

Har sån himla värk i ryggen, men känner mig en aning piggare än vad jag borde vara och är så förälskad i tumblr.

Vill aldrig någonsin lämna den sidan typ, känns som man verkligen hamnar i en helt annorlunda värld och allt är så fint och sorgligt och roligt och bra och helt perfekt med andra ord.

 

Nu är det inte långt kvar tills skolan börjar heller.

Känns en aning nervöst. Rätt tråkigt med, och börjar få småångest när jag bara tänker på det.

Hade verkligen så gärna bara avslutat skolgången nu och fått ett jobb och bara flytt eller något.

Men antar att jag får vänta något år eller några, och förhoppningsvis kan göra det efter studenten.

Jag vill så gärna börja leva, på riktigt liksom.

Jag har inte gjort något vettigt skit alls på mitt lov. Har varit så ensam som man kan vara.

Och knappt besvärat mig ens över det. Vilket är rätt tragiskt.

Två sommarlov på rad nu, den enda skillnaden är väl att jag var deprimerad förra och det är jag verkligen inte nu.

Jag antar bara att jag är så trött. Trött på det här stället, på människorna, på mig själv.

Jag vill ha en förändring, jag vill att det ska förändras. Jag vill att saker ska bli bra.
Och jag vill så hemskt gärna att mamma ska bli frisk nu.

Jag vill bara bli glad, må bra. Och det känns som att jag inte får det. Som att det inte går.

Det känns som att allt skit liksom måste hända mig och de jag bryr mig om.

Vilket gör mig så frustrerad när jag inte kan göra något annat än att kolla på. Om ens det.

 

Mer än halva året har gått nu och jag känner vilket jävla skit år det här har varit.

Herregud vad jag hoppas på att hösten och vinter blir bättre.
Att jag får det jag vill ha, och hittar det jag söker.
Jag är inte säker än på vad det är. Jag vet bara att jag vill det så hemskt gärna.

 

Och sen vill jag försvinna in i en värld som denna.