Jag är som en jävla berg- och dalbana.

Mina känslor pendlar upp och ner hela tiden.
Ena stunden känner jag mig okej. Andra stunden känner jag mig inte alls okej.

Ena stunden vet jag precis vad jag vill och andra stunden har jag ingen aning.

Och när jag tror att jag bestämt något, visar det sig vara fel ändå.

 

Jag önskar jag bara kunde skippa allt det här jobbiga. Skippa skolan. Alla känslor.
Allting.

Bara få glömma allt, börja om, från början. På någonting nytt.

Jag vill inte vara den jag är och jag önskar verkligen jag kunde förändra mig.

Bli någon annan, någon bättre.

 

Jag önskar att allting vore enklare. Att jag lättare skulle kunna fatta ett beslut.
Och att jag skulle kunna få saker att fungera.
Att det inte alls är som det verkar vara, och att någonting bättre väntar.
Jag önskar det.

 

Men jag antar att jag har fel. Och har haft det hela tiden.

Trots det, kan jag inte sluta hoppas.

Förövrigt är den här gifen så himla fin.

Den är helt perfekt & beskriver så himla väl hur man känner inombords.