Fett seg dag, fett seg vecka. De enda dagarna som har varit någorlunda bra var nog gårdagen och måndagen.
Resten har varit skit. Sugit allmänt mycket och bara varit långtråkiga som fan.
Anyway, det är över nu och nästa vecka kommer vara väldigt chill. Tagga skolavslutning på torsdag.
ÄNTLIGEN SLIPPA SKOLAN! Står inte ut längre. Hatar den något rejält.

Slutade direkt efter maten, asatidigt alltså. Drog hem till papsen och råka slagga där ett tag.
Skulle hinna med halv 3 bussen men det blev att träffa hannah istället, så åkte inte hem förens halv 4 säkert.
Så otroligt trevligt, bara sitta och snacka. Njuta av vädret och ta det lugnt.
Dels var det längesen jag ens umgicks med henne, eftersom hon praoat och jag varit i skolan, sucky. Haha.

Börja leka lite med bloggen när jag kom hem som antagligen syns.
Är nöjd med hur den ser ut som fan, tycker den är rent ut sagt perfekt.
Det enda jag behöver göra nu är att skaffa en ny header som jag ska försöka göra i helgen och greja så header skiten blir större på designen, vilket inte verka funka, så slutade med att jag tog bort hela.
Men ska försöka få dit en snart! Kanske senare ikväll eller senast på söndag iaf.

Imorn blir det nog motala eller något med mamsen. Gött. Åka iväg en sväng, checka affärer och ta det lugnt.
Känns bra. Riktigt bra. Fick förövrigt hem min capo idag till gitarren, lycklig människa är jag lite halvt som halvt.
Har allt jag behöver till gitarren nu! Det enda som saknas är en väska, det ska införskaffas snart!

Hoppas på att min skolavslutningsklänning kommer på måndag och hoppas som fan på att den passar annars är jag körd, riktigt körd for real. Damn.
Den är helt perfekt den med, seriöst. Den kommer vara så fin, så får hoppas på det bästa.
Nu ska jag väl göra något annat med mitt liv, kanske krypa ner i sängen o slå på en film.
Lyssna på musik och bara tänka igenom saker och ting. Det behöver jag, verkligen. Aja. Bloggar väl mer imorn, caio.


Så många olika känslor, så svåra att beskriva med bara ord. Jag kan verkligen inte hitta några bra ord just nu.
Det känns skit. För jag vill verkligen skriva av mig, få ur mig det. Men det går inget vidare.
Jag måste göra någonting nu. Tiden rinner ur. Om jag inte gör det nu kommer det vara försent.
Får inte låta rädslan övervinna. Det är trots allt bättre att veta hur det är än att gå runt och grubbla, jag har ändå ingenting att förlora.