Nothing worth having comes easy.

Klockan börjar bli en aning för mycket.
Kanske dags för sängen ändå. Även fast jag inte vill.. Även fast jag inte kan..
Tröttheten börjar ändå ta över och jag har tänkt alldeles för mycket.
Det är nog ändå dags, för mitt eget bästa.

Åh, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Allt känns försent. Jag vill inte att det ska vara försent.
Jag vill inte att allt ska vara över.
Men jag är så rädd. Så rädd att du glömt mig.
Åtminstone försöker. Medans jag står och velar mellan att försöka eller ge upp.

Det känns som att.. Det vore fel av mig att ge upp.
Fel av mig att inte avsluta kapitlet så som jag ville det.
Jag borde nog ändå.. Försöka. Åtminstone lite till.
Bara samla lite mer mod, och göra det jag bör göra.
Sluta skjuta upp det, innan det blir försent på riktigt. Åh..

Det får inte vara över, snälla sig att det inte är över.
Säg att du inte glömt mig och säg att jag fortfarande har en chans.
Ge mig en chans..


Kommentarer
Postat av: Malin

Nu tänker du för mycket igen :( det är aldrig försent, och ingen glömmer en människa så snabbt. ♥

Svar: Åh tack malin att du fick mig att bli gladare, du är världens bästa. ♥
Josefin Jonsson

2012-06-26 @ 18:10:57
URL: http://maleyn.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback