Klockan är mycket och jag har precis krypt ner i sängen. Ska strax försöka sova.
Ligger och tänker, tänker igenom saker.
På allt som har varit och det som väntar sig.

Jag lova mig själv i början av året att inte deppa ihop i onödan, att ta allt som det kommer. Klara mig förbi alla hinder.
Jag har misslyckats.
Så mycket som jag har deppat ihop helt i onödan istället för att rycka tag mig i kragen och tagit tag i saker och ting.

Det har förstört för mig, väldigt mycket.
Speciellt senaste tiden, skärpning som fan, efter jag vaknat imorn ska jag känna att, fan jag kommer klara det här.
För det ska jag, jag ska klara det här.

Åh, han är värd det här, därför ska jag fortsätta kämpa rakt igenom. För fyfan vad han gör mig glad.
Och just nu önskar jag inget hellre än att han skullle vara här. Men det är han inte..
Jag önskar han visste hur det var och jag önskar att han känner detsamma som jag..

Aja. Godnatt.