Just nu känns allting kasst.
Allt är kasst. Jag hatar det här och jag lovar att en vacker dag kommer jag ha packat alla mina grejer och kommer aldrig mer tillbaka.
Lämna allting bakom mig, allt som har med det här skit stället att göra ska jag lämna bakom mig, en gång för alla.
Förr eller senare kommer det vara gjort.

Alla ens vänner säger att de finns där för en, yeah sure. Man ser ju iaf i slutänden vilka som verkligen gör det också.
Så jävla trött på all jävla bullshit. På alla jävla människor. På mänskligheten rent ut sagt.
På att vara en jävla failer. Orkar verkligen inte med nån och framförallt inte mig själv.

Go to hell everyone. Just sayin.
Dock finns det ju alltid få personer som jag alltid kommer tycka lika mycket om och en av dom är Hannah som jag faktiskt ska gå och träffa just nu.
Tack för att du finns, på riktigt med.