Miljontals tankar snurrar runt i huvudet. Känner huvudvärken bulta någonstans inuti.
Känslorna kommer upp igen, de vill komma ut. Men ingenting händer. Ingenting händer.
Skulle bara vilja krypa ner under täcket och dra det över huvudet.
Fan vad jag verkligen bönar och ber att jag inte förstört allt, att jag inte sumpat allt som faktiskt kunnat hända.

Och jag hoppas någonstans långt inom mig, att jag inte gjort det.
Jag hoppas så otroligt jävla bad att jag inte förstört något. Att allt är som vanligt igen sen, att allt är bra igen.
Jag hoppas jag inte har fuckat upp det här, det här som betyder mest för mig.
För jag vill så gärna fixa det här, jag vill så gärna få det här att funka.

Och jag ska försöka få det att göra det, men först ska jag försöka överleva den här veckan..