Satt och läste förväntansfullt på något som skulle vara som ett slags "hopp"
men istället fick jag den där knytnäven i magen så luften gick ur.
Och helt seriöst, så vet jag inte om jag kan andas normalt.
Men hur som helst så sitter jag här kvart i två på natten och känner mig värdelös.
Ja det var nog det bästa ordet jag kunde komma på som stämmer in på mina känslor, värdelös.

Aldrig hade jag trott att jag skulle reagera såhär.
Bli så otroligt dum som att hoppas på någonting så omöjligt så nu ställer jag mig denna fråga; hur tänkte du jossie?
Inte alls? Haha ovanligt.. nej.
Först blev jag ändå helt mållös, en konstig känsla inom mig, tomhet tror jag man kallar den för.
Hade inga som helst känslor kvar för just den stunden. Tro mig, jag satt och bara stirra stint framför mig.
Jag kunde inte ens gråta fastän jag kände gråten i halsen och tårar i ögonen.
Så helt plöstligt insåg jag att jag var vid liv, och då kunde jag inte mer än känna hur det strömma tårar ner för kinderna.

Seriöst, jag.. jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag är så jäkla ensam.
Aldrig någonsin har jag varit så ensam. Och nu vet jag att ingenting funkar nå mer.
Jag har bränt alla mina chanser, på ett värdelöst spel.
Borde jag vara chockerad? Kanske inte, det var ju inte direkt så oväntansfullt om man säger så.
Men ändå, det är en hemsk känsla. Och nu vill jag faktiskt inte vara glad.
Jag vill vara ledsen, må dåligt och inte prata med någon, för ingen förstår mig.
Så påstå inte det, för ingen INGEN gör det.

Sanningen är den att nu efter detta gråtande, så insåg jag att jag har en sådan huvudvärk som snart kommer bli värre.
Därför är det inte värt det att vara uppe längre, så här slutar mitt inlägg.
För nu vill jag bara somna och aldrig mer vakna upp.. Eller jo kanske när allt är som vanligt igen.
Tills vidare; Godnatt.