Staden jag förälskade mig i

Jag förälskade mig i en stad jag förmodligen aldrig hade vistas i om det inte vore för att jag mött dig.
Det fanns så mycket vackert med denna stad. Trots att det var vinter då när jag första gången befann mig där så älskade jag det. "Du kommer älska det ännu mer på sommaren, det är då det är vackert här." Sa du till mig.

Jag minns första gången, chocken över din utsikt ifrån ditt rum. Åh, vad jag älskade ditt rum.
Om inte för din vackra utsikt över skyhöga berg med snö och ica nedanför (fniss) så var det för din 2 meters höga spegelgarderob jag fattade ett snabbt tycke för.
Men det var andra gången som var så bra. När jag hade missat mitt tåg hem till dig, och allt var inställt.
Jag bad min mamma skjutsa mig till Uddevalla för att hinna med sista bussen upp till dig.   
 
När jag väl kom fram var det midnatt. Trots att det var kallt men redan i mars månad fyllde du mig med en sådan värme. "Kom vi går här" Sa du. Glad för att visa runt mig i din stad, även om det var mörkt och folktomt.
Vi gick uppåt, en smal gata med kullerstenar och lägenheter. Förbi din skola och en gammal lekpark. 
Det där jädra huset med jättespindeln på sidan om som jag hatade så mycket. 
 
Men gud vad jag älskade det. Älskade varje sekund den där kvällen i mars. 
Trots det brukade jag vara ledsen den här tiden, men jag förstod aldrig varför. Allting var ju så bra.
Men ändå var något fel. Jag visste ju egentligen det. Det var ju därför jag var så ledsen.
Två veckor efter skulle jag få veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback