03.28

Egentligen visste jag hela tiden att något var fel, att det var för bra för att vara sant. 
Men ändå så kunde jag inte låta bli att vara så dum, så fruktansvärt naiv. 
Och vad är priset för det om inte besvikelsen själv. 
Allt jag har, det är allt jag har. Du är allt jag har.

Jag har ingenting kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback