Vissa dagar känns sorgliga och tragiska. 

Idag är det just en sån dag. 

Det känns som all tid i världen bara rinner ur. Och man lägger sin tid och energi på absolut ingenting. 

Man slösar bort dagar i ens liv som lika gärna kunde varit minnesvärda. 

 

Det känns som att jag slösar bort mitt liv på ingenting. 

Jag förväntar mig så mycket och ingenting når upp till mina förväntningar. 

Saker jag alltid haft hopp om börjar försvinna för mig och jag inser hur värdelöst allting är. 

Det är ingen idé att bygga upp förväntningar på personer. 

För ingenting kommer någonsin hända ändå. 

 

Jag har försökt så många gånger att säga åt mig själv att bara släppa taget. 

Jag vet inte varför jag inte gör det. 
För jag vet så väl att ingenting kommer någonsin hända och allt jag gör är att slösa bort min tid. 

Och det är inte ens värt det. 

 

Jag borde sluta grubbla över saker i mitt liv som fixar sig med tiden. 

Jag vill göra varje dag minnesvärd men det känns som att jag är fast.

Att ingenting funkar för mig och hur mycket jag än försöker så är jag fast i smeten. 

Kanske är det därför jag inte kan släppa någonting. 

 

Herregud vad jag hoppas att det inte bara är jag som känner såhär. 

För jag får verkligen ångest över mig själv och inser hur patetisk jag är gång på gång.

Om jag kunde skulle jag bara, börja om. Dumpa mig själv i diket och vara någon annan. 

Det kanske skulle vara det bästa för alla.

 

Nu ska jag iaf sova, satans trött o det känns som några av mina funderingar försvann. 
Ibland är det så otroligt skönt att skriva av sig på riktigt.