En drömmare.

Jag antar att jag är en ganska stor sådan. Jag drömmer oftast bort till ställen jag aldrig varit på. 
Drömmer om personer jag aldrig mött. Tillfällen som aldrig uppstått. 
Jag drömmer om saker som aldrig hänt. Saker som kanske också aldrig kommer hända. 
Men jag drömmer om dem. Varenda en. Vare sig jag vill det eller inte. 
Vare sig det är verklighet eller fantasi. Så drömmer jag om dem. 
 
Tumblr får mig att drömma bort ännu mer. 
 
Jag saknar min bästa vän. Väldigt mycket om jag ska vara ärlig. Jag saknar henne så det gör ont. 
Och det verkligen känns i varje del inom mig. För samma sekund som jag skriver detta känner jag hur något inom mig rasar ihop. Jag känner hur jag får tunga andetag och hur tårar tränger sig förbi i ögonvrån. 
 
Herregud vad jag saknar henne. Och för att vara helt ärlig tror jag aldrig jag har saknat något eller någon lika mycket som jag gör just nu. Jag har nog aldrig för att vara helt ärlig, älskat någon så mycket som jag älska och fortfarande älskar henne. Men det faktum om att jag aldrig mer kommer få se henne igen. Det tar på mig. 
 
Och att det är redan är 8 månader sedan nu på torsdag verkligen tar kål på mig. 
I åtta hela månader har jag varit utan min bästa vän. I åtta hela månader har jag varit ifrån dig.
Eller snarare du, du har varit ifrån mig. Jag vill inte leva utan dig. Men jag gör det.  
Jag har förlorat all min livsvilja. All ork till att vilja leva.
 
Det är ett helvete utan dig. Och jag vill inget heller än att du kommer hem. 
Varför kommer du aldrig hem? 
 

Klockan är för mycket för att jag ska vara vaken egentligen. Ska upp om knappt två timmar. 
Antar att det inte blir så mycket sömn för mig idag. Har faktiskt lovat mig själv att jag ska klara av den här veckan nu. Måste hålla ut. Det är inte långt kvar till jullovet. Och då ska jag fan i mig göra det bästa jag kan av tiden. Farväl. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback