Känner en sådan stor frustration över livet just nu.
Är så arg och trött att jag fått dödlig huvudvärk, eller det är vad det känns som iaf.
Vill bara stanna jorden och hoppa av, har ingen lust att vara med längre.

Hade gärna bara hoppat av skolan, packat mina väskor, kastat mobilen i sjön och flytt sådär spårlöst långt härifrån.
Men så funkar inte verkligheten. 
Jobba och slit tills du dör, det är det livet går ut på. Och hur lockande låter egentligen det?

Ärligt talat så har inte mitt liv sett speciellt lovande ut det senaste året.
Och det har bara blivit ännu värre sen de senaste 5-6 månaderna. Jag finner ingen speciell livsglädje längre.
Jag är bara så trött och uttråkad och det känns som en dålig film spelas upp framför mig om och om igen.
Jag har undrat så många gånger nu när den ska bli bättre, när något ska hända, men nu börjar jag undra när den egentligen tar slut. För den driver mig till vansinne.

Jag låter som världens största bitterfitta, och det kanske jag också är.
Men jag känner att jag har all rätt i världen till att vara det. 
Mitt liv är så värdelöst just nu. Och det kommer det nog förmodligen vara ett jävla bra tag till. 
Jag är så sorglig och behöver en break. Ge mig en break. Låt mig fly. Ge mig mer tid.
Och lite kärlek också. För jag känner mig så ensam.

Nu ska jag tvinga mig att göra klart de satans dryga skoluppgifterna och sen gå och dö eller något. 
Bra slut på augusti känner jag. Så jag hoppas på ett bättre september.
Herregud. Ge mig motivation, något att sträva efter. Jag hungrar ihjäl efter något positivt.