Idag är det en sån där jävla skitjobbig dag då man vill ligga hemma och grina tills man är helt uttorkad.

Men som sagt, tar mig i kragen och drar på nationella, sen blir det säkert bussen hem igen.

Tror inte jag kommer orka att stanna längre än så iaf.

 

Jag vill bara att sorgen och ångesten ska vara över.

Det känns som att de tar över mig helt och hållet & jag har ingen kontroll alls längre.

Önskar bara det här kunde ta slut.