And there's the voice inside my head. How's telling me to run.

Sitter just nu och chillar i hallsberg. Lyssnar på skön musik och bara tar det lugnt helt enkelt.
Skola imorgon och jag hoppas det här blir en bra vecka.
Jag vet inte, jag bara hittade hopp någonstans inom mig förut idag så jag hoppas det håller i sig.
Och faktiskt ger bra resultat men vad vet jag.
Jag har varit ledsen för länge nu.
 
Ibland kanske det enda man behöver är tröst från sig själv.
Bara liksom för att få sig själv att inse att allt man gjort inte varit fel. Och allt som hänt inte varit dåligt.
Jag saknar det som varit bra, verkligen jättemycket.
Och någonstans där inom mig hoppas jag på att det kommer bli lika bra igen. Men jag är inte helt säker.
Inte helt övertygad. Jag behöver ett bevis. Ett tecken.
Och det är inte från mig.
 
Men jag vet att saker och ting kommer bli bra till slut.
Så det enda jag kan göra är att ta dagarna som dom kommer.
Och börja se saker och ting på ett positivt perspektiv, saker är inte alltid som man tror.
Och kanske är det så i det här fallet med.
 
Godnatt alla underbara.
Chillar galet i min Ghost Buster hoddie och ser en aning beskymrad ut men tummen upp för livet ändå.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback