Sometimes it's not the butterflies that tell you you're in love, but the pain.

Skit sleten och astrött brud. Vaknade tusen gånger, kunde inte sova förens vid 4 inatt, vaknade 8 utav att sim hade spam smsat mig, så jävla jobbigt, tror det var 19 olästa sms och 7 missade samtal.
Den människan är pretty pain in  the ass sometimes. Anyway, Vaknade upp vid 9 for real.
Tog fetaste duschen, gjorde mig iordning och åkte till hallsberg runt 11.
 
Drog hem till sim och försökte hålla henne vaken tills fridolf kom till hallsberg vid 3 typ.
Satt och fixa på kondis och grejer, asmysigt vid hade, drog oss hem till sim och hannah dök upp där med.
Så vi 4 satt och hade det pretty askul och trevligt.
Sen åkte frida hem och hannah till askersund, så jag och sim drog upp på hennes tak.
Satt där och snackade, lyssnade på musik och kollade på regnet som öste ner.
Så fint. Tog 21.40 bussen hem och blev alldeles emotionell.
 
Så mycket tankar som snurrade runt i skallen på mig och gör det fortfarande.
Jag är verkligen lost, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska ta mig ut.
Jag står inte ut. Borde sluta upp med att skjuta upp allt, till mitt i nätterna när tankarna spökar i huvudet på en.
Fan, varför är det såhär? Det skulle vara bra nu, det skulle ha varit fucking bra just nu.
Varför är det inte det?
 
Orkar verkligen inte tänka. ingenting blir bättre iaf, och jag blir bara ledsen vad jag än gör.
Ingen vill ha en ledsen tjej.
 
Please miss me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback