If it hurts this much, it must be love.

Bloggar så otroligt jävla asdåligt. Men det är för att inget har hänt typ. Så har inget att blogga om. 
Anyway, imorn åker jag nog hem från säter. Om min plattång hunnit komma hit. 
Drar väl till borlänge med kristin och joel o shoppar lite, hämtar biljetten osv så det är klart då iaf. 
Blir nog och ta 4 tåget om planerna går ihop, annars stannar jag nog till tisdagen. 
 
Har inga bilder eller något så det är lite surt, inte orkat ta några nya heller. 
Har ingen bra kamera alls, den enda jag har är ju den på mobilen och det är ju ingen höjdare så. 
Färgade bort utväxten igår med, så håret blev en aning brunare, känns så mörkt när man är van vid det ljusa.
Som man brukar ha eftersom det bleks upp så mycket i solen, finfint. 
Ser dessutom ut som att jag har blonda slingor i håret, helt knas, hahha!
 
Känns ändå trist att det är dags att åka hem redan, men det ska bli skönt ändå. 
Saknar ju faktiskt mina vänner där hemma och min lilla bebis jenna. 
Måste försöka ta tag i saker och ting med känner jag. Vet inte alls hur jag ska göra. 
Men jag kommer nog på något. Hoppas jag..
 
Annars funkar väl livet som det ska, lovet känns väldigt segt, fast det har ju iofs ba gått 2 veckor också. 
Men ändå. Det är nog för att jag varit nere den mesta delen av lovet, sick. Borde ta tag i det. 
Och göra något åt det istället, det lönar ju inte sig att man mår dåligt om man ändå inte gör något åt det.
Stupid fuck. Åh, blir så trött på mig själv.
 
Har så mycket att jobba på, och borde nog först o främst börja med mig själv och mina mål. 
Det känns som att jag inte hinner med något, det känns som att jag har för ont om tid hela tiden. 
Som att det gått alldeles för lång tid och jag bara skjuter upp allting. Det kan ju lika gärna vara försent. Hoppas inte.
 
Åhh, vad jag önskar att jag var någon annan ibland. 
Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback