Jag vill så gärna blogga. Men vet inte riktigt vad jag ska blogga om.

Skulle vilja skriva av  mig, allt verkligen allt som snurrar i min skalle men jag vet inte hur.

Jag skulle vilja snacka med någon, men ändå inte.

Jag borde klara mig själv. Det här rör ju sig trots allt runt omkring mig.

 

Lite update det senaste dagarna.

Drog in till örebro och klippte mig iförrigår. Känns så skönt att jag fått bort rätt mycket av det slitna nu!

Annars är håret densamma. Blir att leta på någon lite mörkare hårfärg att färga.

Eftersom min utväxt börjar synas ganska väl nu. Fult.

 

Var även in till örebro em kort sväng idag, köpte med mig två kuddar från ikea.

Så min säng är världens mysigaste. Vill bara ligga där hela dagarna. Orkar ändå ingenting.

Känner inte alls för verkligheten atm, skulle vara skönt att bara skita i allt. Men jag kan inte.

Märkt att inte ens när jag åker bort eller träffar folk hjälper längre.

Jag antar att jag måste ta tag i mina "problem."

Känner mig som en idiot, är så besviken och ledsen på mig själv. Vet faktiskt inte vad jag håller på med.

Önskar att jag visste bättre, men är man dum så är man. Jag är rädd för att allt är över att allt är försent.

Att jag är bortglömd och det finns inget kvar. Jag vet inte. Det kan ju finnas någon sanning i det hela.

Det är nog just därför jag inte vågar göra något. För jag är rädd för allt det där.

Rädd för att lyckas. Rädd för att misslyckas. Mitt liv är ju bra allt för roligt.

 

Tycker inte om att blogga pga att jag bara låter nere och deprimerad hela tiden. Men det är inprincip vad jag är.

Speciellt när jag är ensam. Vill inte prata om det heller.

Samtidigt som jag vill skrika ut det, det är så komiskt hela livet tycker jag. Man vill det ena och de andra.

Samtidigt känns det fel att behöva bara "idag hade jag skit kul, var och köpte det och det och det, /dontcareatall:P:P:P living life, woooho!!"

När jag i själva verket skulle bara vilja skriva om hur sämst allting känns o hur sämst livet ändå är, även fast jag kanske var i pakistan just då och red på en åsna.

 

Nä. Känner att det här går inte längre. Det spårar ur och jag har ingen lust med verkligheten.

Vadfan ska jag göra? Seriöst. För jag vet inte.

Jag önskar bara att han skulle kunna dyka upp klockan 3 på natten och kasta kottar på mitt fönster o be mig komma ut eller något, då skulle jag iaf vara säker på något.
Men nä. Det kommer inte hända. Typiskt livet.

 

Och nu blev detta inlägg en bibel istället för ett inlägg, det var ju lagom kul det med, känner att folk kommer läsa detta också. Hoppas nästan på att ingen gör det på riktigt. Palla.

Nu ska jag typ. Göra något av mitt liv. Har knappt något sommarlov kvar. Kan fan inte sitta vid en dator hela tiden då.
Och just det! Har inga bilder heller så det är nog ett mirakel om jag hittar en bild som "duger."

Ska typ ha fotodag någon dag, när jag pallar o vill, heh hejdå.

 

(Efter 25354335453år, hitta jag en bild, som tillslut fick duga, man dör ju inte iaf genom att se den, om det är någon tröst.)