Goodbyes hurt the most when people leave without saying them.
Första dagen på skolstarten. Helt okej samtidigt som den var sämst.
1. Vi har inget normalt schema.
2. Vi ska få något jävla instensiv schema, som verkar sämst.
3. Våra bästa lärare har slutat/bytt.
4. Vi ska ha tråkigaste aktivitetsdag med 9A & 7A imorn, PALLA.
5. Vi ska bli fucking "faddrar" till alla små 99;or som börja på våran skola idag.
VADFAN DÅFÖR? Vi går ju förfan inte på lågstadiet längre? Hur tänker dom?
6. Skolfotot på torsdag.
Usch det kan ju fan inte bli sämre. Det enda positiva är ju att det snart är prao. (Helvete vad jag ska praoa iår alltså)
Jag hoppas verkligen veckorna går fort fram till höstlovet då jag ska pallra mig iväg till dalarna.
bestämt det redan nu. Fy i helvete vad skönt det ska bli alltså!
Har fett ont i huvudet, fett ont i benen, är fett ledsen och fett trött.
Jag hoppas verkligen jag lyckas somna inatt. Ska upp redan vid 6 imorn så jag hinner med 7 bussen som vanligt.
Slutade vid 1 idag iaf, egentligen skulle vi slutat 2 men vi blev klara mycket tidigare så vi fick sluta 1!
Drog in till marieberg med hannah vid 2 eftersom vi typiskt nog missade 1 bussen dit. Haha.
Aja, helt slut efter de timmarna vi gick runt där!
Så less på att jag inte hittade någonting jag vill ha, det kan fan i mig inte bli sämre.
Uäck. Måste in till stan snart o kolla om dom har några snygga kläder, för marieberg har fan i mig inte det.
Eller så är det jag som är allmänt för kräsen bara, Idunno. Längtar till barnbidraget iaf. Men nu ska jag borsta tänderna och göra mig iordning för sängen så satans bajs trött.
Godnatt people & hoppas eran första skoldag var bättre än min, haha.
To tell the difference between shooting stars and satellites, from the passenger seat as you are driving me home. "Do they collide?" I ask and you smile. With my feet on the dash, the world doesn't matter.
Väcker så mycket känslor, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill så gärna blogga. Men vet inte riktigt vad jag ska blogga om.
Skulle vilja skriva av mig, allt verkligen allt som snurrar i min skalle men jag vet inte hur.
Jag skulle vilja snacka med någon, men ändå inte.
Jag borde klara mig själv. Det här rör ju sig trots allt runt omkring mig.
Lite update det senaste dagarna.
Drog in till örebro och klippte mig iförrigår. Känns så skönt att jag fått bort rätt mycket av det slitna nu!
Annars är håret densamma. Blir att leta på någon lite mörkare hårfärg att färga.
Eftersom min utväxt börjar synas ganska väl nu. Fult.
Var även in till örebro em kort sväng idag, köpte med mig två kuddar från ikea.
Så min säng är världens mysigaste. Vill bara ligga där hela dagarna. Orkar ändå ingenting.
Känner inte alls för verkligheten atm, skulle vara skönt att bara skita i allt. Men jag kan inte.
Märkt att inte ens när jag åker bort eller träffar folk hjälper längre.
Jag antar att jag måste ta tag i mina "problem."
Känner mig som en idiot, är så besviken och ledsen på mig själv. Vet faktiskt inte vad jag håller på med.
Önskar att jag visste bättre, men är man dum så är man. Jag är rädd för att allt är över att allt är försent.
Att jag är bortglömd och det finns inget kvar. Jag vet inte. Det kan ju finnas någon sanning i det hela.
Det är nog just därför jag inte vågar göra något. För jag är rädd för allt det där.
Rädd för att lyckas. Rädd för att misslyckas. Mitt liv är ju bra allt för roligt.
Tycker inte om att blogga pga att jag bara låter nere och deprimerad hela tiden. Men det är inprincip vad jag är.
Speciellt när jag är ensam. Vill inte prata om det heller.
Samtidigt som jag vill skrika ut det, det är så komiskt hela livet tycker jag. Man vill det ena och de andra.
Samtidigt känns det fel att behöva bara "idag hade jag skit kul, var och köpte det och det och det, /dontcareatall:P:P:P living life, woooho!!"
När jag i själva verket skulle bara vilja skriva om hur sämst allting känns o hur sämst livet ändå är, även fast jag kanske var i pakistan just då och red på en åsna.
Nä. Känner att det här går inte längre. Det spårar ur och jag har ingen lust med verkligheten.
Vadfan ska jag göra? Seriöst. För jag vet inte.
Jag önskar bara att han skulle kunna dyka upp klockan 3 på natten och kasta kottar på mitt fönster o be mig komma ut eller något, då skulle jag iaf vara säker på något. Men nä. Det kommer inte hända. Typiskt livet.
Och nu blev detta inlägg en bibel istället för ett inlägg, det var ju lagom kul det med, känner att folk kommer läsa detta också. Hoppas nästan på att ingen gör det på riktigt. Palla.
Nu ska jag typ. Göra något av mitt liv. Har knappt något sommarlov kvar. Kan fan inte sitta vid en dator hela tiden då. Och just det! Har inga bilder heller så det är nog ett mirakel om jag hittar en bild som "duger."
Ska typ ha fotodag någon dag, när jag pallar o vill, heh hejdå.
(Efter 25354335453år, hitta jag en bild, som tillslut fick duga, man dör ju inte iaf genom att se den, om det är någon tröst.)
Nästan precis kommit hem känns det som, tror jag kom hem för en halvtimma sen typ.
Kanske 40 minuter sen, Idunno.
Anyway är skit trött och ska bara ta och göra ett snabbt inlägg innan jag går och lägger mig.
Behöver verkligen sova ut, så får hoppas på att jag får det imorn. Uffghh.
Hursomhelst, somnade inte förens vid 2 igår, typiskt nog.
"Ska gå o lägga mig tidigt" vare ja, sen blev det inte så iaf ":)" Hur som helst, gick upp 9 och gjorde mig iordning åkte till Motala och var inte framme förens vid halv 12 eller nå.
Så jävla tröttsamt, hittade ingenting heller, så det blev att bara käka på donken där.
Sen åkte vi hem.
Tog en promenad hemma i åsbro och chillade lite.
Sen vid 9 tiden fick mamma för sig att vi skulle ta en roadtrip till hasselfors, men det slutade med att vi hamnade i laxå istället.
Åkte till brändåsen och köpte något käk och sen åkte vi till hallsberg, körde runt där och åkte tillbaka till åsbro igen.
Haha, sicket liv!
Och nu är jag så jävla trött att jag skulle kunna dö. På riktigt.
Därför ska jag nog gå och lägga mig nu. Hoppas på att morgondagen är en bra dag.
Jag har tänkt lite. Och samma frågor upprepas i mitt huvud, varför gör man inget när man väl kan och har chansen? Varför skjuter man upp saker så pass länge tills det blivit försent? Är det för att man inte vill göra dem? Eller är man rädd? Bryr man sig för mycket om vad andra ska tycka och tänka? Eller förväntar man sig att allt ska hända av sig självt? Jag tror nästan det.
Man är för rädd för att riskera saker här i livet, för rädd för verkligheten. Varför? Hur ska man kunna få något om man inte vågar göra något för att få det? Tankesätten är fan konstiga. Jag förstår mig inte på människor och speciellt inte mig själv. Jag vet exakt vad jag vill, exakt vad jag borde göra. Men ändå så gör jag inte det? Så dumt. Varför strider jag emot migsjälv? Varför gör jag migsjälv olycklig? För att vara ärlig vet jag inte.
Det är en ny månad nu. Jag har bestämt mig för det bättre. Och jag ska fan i mig planera upp saker. Snart är sommarlovet slut och jag har inte gjort ett skit av det jag borde. Jag måste lägga rädslan åt sidan, komma på något bra att skriva och sen ska jag prata med honom på ett eller annat sätt. För det här funkar inte. Jag funkar inte. Måste ta tag i hela mitt liv. På riktigt, jag behöver en förändring och det ska jag ha.
Jag tror att saker och ting kommer bli bättre så fort jag tar tag i dem och inte skjuter upp det. Nu har jag iaf lärt mig något till nästa gång. Jag ska aldrig mer skjuta upp något jag vill så jävla bad till sista sekunden, då blir det ändå aldrig gjort. För saker blir inte som tänkt. Allt kanske är perfekt, du kanske är skitredo, men sen kommer ett oväntat hinder som du inte haft en tanke på att den skulle dyka upp. Därför är det bästa att göra saker när allt är bra och utan något jävla satans hinder. Tänka mindre och göra mer, det är något man borde följa från och med nu. Resten av mitt sommarlov ska vara suveränt nu.
Ska försöka slagga nu också. Hoppas på att jag kan följa upp till allt detta och faktiskt vakna med ett leende på läpparna imorn, Godnatt!