Jag har tänkt lite. Och samma frågor upprepas i mitt huvud, varför gör man inget när man väl kan och har chansen? Varför skjuter man upp saker så pass länge tills det blivit försent? Är det för att man inte vill göra dem? Eller är man rädd? Bryr man sig för mycket om vad andra ska tycka och tänka? Eller förväntar man sig att allt ska hända av sig självt? Jag tror nästan det.

Man är för rädd för att riskera saker här i livet, för rädd för verkligheten. Varför? Hur ska man kunna få något om man inte vågar göra något för att få det? Tankesätten är fan konstiga. Jag förstår mig inte på människor och speciellt inte mig själv. Jag vet exakt vad jag vill, exakt vad jag borde göra. Men ändå så gör jag inte det? Så dumt. Varför strider jag emot migsjälv? Varför gör jag migsjälv olycklig? För att vara ärlig vet jag inte.

Det är en ny månad nu. Jag har bestämt mig för det bättre. Och jag ska fan i mig planera upp saker. Snart är sommarlovet slut och jag har inte gjort ett skit av det jag borde. Jag måste lägga rädslan åt sidan, komma på något bra att skriva och sen ska jag prata med honom på ett eller annat sätt. För det här funkar inte. Jag funkar inte. Måste ta tag i hela mitt liv. På riktigt, jag behöver en förändring och det ska jag ha.

Jag tror att saker och ting kommer bli bättre så fort jag tar tag i dem och inte skjuter upp det. Nu har jag iaf lärt mig något till nästa gång. Jag ska aldrig mer skjuta upp något jag vill så jävla bad till sista sekunden, då blir det ändå aldrig gjort. För saker blir inte som tänkt. Allt kanske är perfekt, du kanske är skitredo, men sen kommer ett oväntat hinder som du inte haft en tanke på att den skulle dyka upp. Därför är det bästa att göra saker när allt är bra och utan något jävla satans hinder. Tänka mindre och göra mer, det är något man borde följa från och med nu. Resten av mitt sommarlov ska vara suveränt nu.

Ska försöka slagga nu också. Hoppas på att jag kan följa upp till allt detta och faktiskt vakna med ett leende på läpparna imorn, Godnatt!