What if I do, Love?
What if I don't?
I'd have to lose everything just to find you

Då satt jag här igen, en aning deppigare än förra gången. Haha suck.
Men känner att det kan vara dags för ett emo inlägg för mig, jag behöver verkligen skriva av mig nu.
Så många olika känslor jag inte vet hur jag ska hantera dom, det känns.. Förjävligt rent ut sagt.

Jag har blivit allmänt seg, tråkig och rätt osocial. Jag helt enkelt orkar inte.
Egentligen orkar jag inte ens blogga, orkar inte smsa eller någonting.
Känner mig bara allmänt nere hela tiden. Men såklart har jag anledningar till det.
Och någongång, även fast det inte känns så nu, så kommer det gå över och jag kommer hitta tillbaka till mig själv.
Men jag menar alla har väl såna trista dagar? Inte sant?

Men känslan av att inte räcka till, aldrig duga och inte vara tillräckligt fin.
Den hugger tag i min mage, vrider den in och ut för att sedan komma vidare till hjärtat för att rycka ut det,
kasta iväg det, trampa och sparka på det.
Den känslan är hemsk, tomhet kan jag även kalla den känslan för.
Och aldrig någonsin har jag känt såhär, aldrig varit så dum.

Och hur mycket jag än önskar att jag slippa känna denna känsla så antar jag att jag säkerligen kommer få känna  på den fler gånger.
För det är väl så det är? Att man måste gå genom eld och vatten för att komma till land?
Mja, jag vet inte riktigt det är så svårt det där med känslor.
Och just nu orkar jag inte riktigt tänka på saken.

Tror faktiskt jag ska gå och lägga mig nu eller något, så jag orkar upp tidigare imorn, måste vända tillbaka dygnet!
Ska för övrigt till GBG med hannah på lördag och då blire liseberg som gäller, bort med jobbiga tankar för stunden iaf.
Aja nu ska jag väl gå och lägga mig Godnatt allihopa.