Det räcker med att du älskar mig.

Låg i sängen efter att haft konstig känsla hela dagen. 
Lyssnade på musik och försökte somna, lyssnade på gamla bra låtar och även nya. 
Blev helt superpepp och astaggad, helt sjukt vad jag är festivalsugen!
 
Åhhh vad jag vill till bråvalla nu, snällasnällasnälla ge mig pengar och biljetter!
Hade varit drömmen, bra musik och bra sällskap. Fan vad det behövs just nu!
 
Ikväll mår jag bra, idag är jag så jävla glad!


Något inom mig.

Känner mig trött och arg och ledsen och arg och ledsen och arg och väldigt ledsen och arg. 
Meningslös, meningslös, meningslös, meningslös, meningslös, meningslös, meningslös.
All min energi går till alla andra. Jag vill klara det, jag vill klara det, jag vill jag vill jag vill vill vill.
Jag kan inte klara det, kan inte, orkar inte, går inte, kan inte, orkar inte, går inte. 
Hjälp mig någon. Hjälp mig.
 
Jag kan inte mer, orkar inte mer, fixar inte mer, kräv inte mer, snälla låt mig vila, snälla låt mig bara leva. 
Begär inte mer, klaga inte mer, låt mig vara, låt mig vara i fred, låt mig må bra, bara ett litet tag. 
Jag ber, jag ber, snälla. Jag vill inte mer, jag vill inte.
 
Det är för mycket just nu, det är för svårt för mig på ensam hand. 
Jag vill vara lycklig, jag vill vara glad. 
Men vem har jag? 


Kommit till punkten då att ge upp ser ut som ett alternativ.

Det är inte alltid man vet om saker och ting är värda det. 
Min kropp sviker mig och ber om vila. 
Jag vill bara ge upp. 


Sextonde maj

Jaha. 
Fredag igen. 
Det är fint väder. 
Och jag är ensam. 
 
Förvånad? 
Nej. 
Inte direkt. 
 
Känner mig patetisk. 
Känslor pendlar upp och ned. 
Blandas med ångest och glädje, sorg och smärta.
Konstigt humör.
Tröttsamt humör.
 
Suck.  
 
Hatar att skriva såhär.
Varför skriver jag såhär? 
Vet inte. 
 
Känner mig ensam. 
Är väldigt ensam. 
Det gör mig ledsen. 
Vill inte vara ledsen. 
 
Vill vara glad. 


Finaste människan på jorden! ♡

 
Fick nog den finaste överraskningen man kan få!
Blombudet kom och plingade på min dörr idag för att ge mig världens finaste bukett utav världens finaste person!
Han vet verkligen vad han ska göra för att min dag ska bli bättre! 
 
Och herregud vad jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar dig Benjamin Midtvedt.
Jag älskar dig så himla mycket. Du är den bästa som finns! 
 
 
 


Tomt

Sorgsen. 
Har så mycket att skriva. Vet inte hur. Lämnar det nog blankt, ändå. 
 


Regnet öser ned, och jag kan inte låta bli att undra, är det du?

Så dagen har slutligen kommit, dagen som förändrade allt.
 
För exakt ett år sen var du här vid min sida.
Men det var också för ett år sen jag fick ta farväl av min bästa vän för gott.
För ett år sen slockna min värld, för ett år sen rasa den samman. Det har varit svårt utan dig.
Saker och ting är inte längre densamma, och mycket har förändrats sen då och nu.
Men min kärlek och saknad efter dig är lika stor.

 
Jag kan inte fatta att ett helt år har gått sen vi sist sågs, att jag nu klarat mig ett helt år utan dig.
Och att det kommer bli fler tar kål på mig. Jag vill inte längre. Jag vill inte utan dig.
Jag behöver dig. Jag behöver dig.
Snälla kom hem.
 


Ensam.

Känner mig som rubriken lyder. Så fruktansvärt ensam.
Jag hade önskat att någon velat ställa upp för mig, att någon skulle stannat kvar för min skull trots alla nackdelar det kommer att ge. 
Jag hade önskat jag hade mer tid. Så jag hade sluppit stressa så mycket med skolarbeten och att få till det fint här tills imorgon när det är visning på bostaden. 

Jag hade önskat jag fått höra några extra fina ord idag. 
Önskar jag fått vakna upp till något riktigt fint imorgon. Önskar någon velat lägga ned extra energi och tid på mig nu. Låtit mig få höra det jag behöver höra. Låtit mig få känna mig älskad och uppskattad.
Men man får inte allt man önskar sig. 
 
Vill bara ha tid för mig själv, slippa tänka på skolan och allt jävla plugg.
Slippa tänka på att jag inte säger och gör fel saker utan att jag kan känna att jag kan vara mig själv. 
Att jag duger som jag är. Att JAG är tillräcklig som jag är. 
Att jag inte behöver förändras. 
 
Jag försöker ge alla det dem behöver, ge dem råd och finnas där. 
Men jag får ingenting tillbaka, ingen jävla uppskattning, ingenting. Absolut ingenting. 
 
Jag är så jävla trött på mig. Trött på omgivningen. Trött på skolan och livet i sig. 
Jag fixar detta inte. Jag kan inte vara positiv när jag aldrig får någon positiv respons tillbaka. 
Jag kan inte vara glad när alla drar ned mitt humör och inte ens visar uppskattning tillbaka.
Jag är så jävla ensam, så sjukt jävla ensam och jag hatar det.
Jag hatar det.  


När världen slocknar och tiden stannar.

Den rasar samman ytligare en gång till. Och jag förstår nu hur jag måste bygga upp den igen. 
Aldrig trodde jag det skulle vara såhär svårt att älska en annan människa på det djupare planet. 
Jag visste ju iofs hur det kändes när hoppet dog och världen rasa samman. 
 
Men på det planet när människan man älskar betyder mer än vad något annat gör. När den och dens välmående är viktigare än ens eget. Jag visste inte att det var så svårt att älska en annan människa. 
Hur varje del inom en slits itu när man hör ord som att "Det är över nu." 
 
Jag vill inte känna. Vill inte tänka. 
Men jag gör det. Jag gör det så himla mycket. 
 
Och allt jag verkligen kan göra nu, är att hoppas på att framtiden blir bättre. 
Det är nu det är slutet på det första tragiska kapitelet. När vi släppt det här, kan vi börja på ett nytt. 
Jag hoppas du bara inser hur dumt allt det här är och vill det lika mycket som jag. 
Det ska ju vara vi. Du och jag. 


Jag är så jävla rädd.

När jag ändå håller på och ångesten tar över helt då jag känner det för var minut som går kan jag passa på och säga det helt. 
Jag är livrädd. Jag skakar. Mår skit. Vill gråta. 
Drömmer jobbiga drömmar nästintill varje natt och.. Gamla saker river mig i stycken gång på gång. 
 
Kan inte någon älska mig? 


Skit tisdag.

Okej, där satt den. Jag mår verkligen piss.
Har grovångest och har ingen aning om vad jag ska göra åt det. 
Tänkte pallra mig iväg till skolan för första gången på väldigt länge imorgon, det återstår att se. 
Vill bara vara glad och må bra. Men det är tydligen väldigt för mycket begärt idag. 
 
Lucky life. Verkligen. 
Vet inte längre vad jag ska ta mig till. Allvarligt. Tror jag dör. 
Vill inte vara ensam. Vill åka iväg. Vill till stockholm och träffa Johanna. Nununu. 

Orkar inte längre.
 


Klagoinlägg mitt i natten är helt okej ibland.

Kommit på ett bra bloggnamn jag vill ha! Vill bara göra en ny blogg nununu! 
Hade velat ha kvar en på blogg.se men avskyr skiten de kommit på med att ha reklamer precis ovanför eller på headern?! Och mitt i inläggen och skit? 
Skitfult! Verkligen!
 
Jag ville ju att min nya blogg skulle vara fin, inte full med massa skit reklam som inte går att få bort eller flytta på som blogg.se börjat med. Oerhört tröttsamt! 
Vet ej vilken annan bloggportal som är bra och utan massa äckliga reklamer som förstör ens blogg helt. 
 
Sett att många använder sig av nattstad och devote. Men vet inte. Nattstad har ju också massa trist reklam ovanför headern och skit. Devote lika så. 
Nej detta är sjuktligt tröttsamt. 
Bort med den fula reklamen och bli som vanligt igen Blogg.se. Ni gör mig galen. 
 


Vill inte vara ensam.

Är jag där igen? 
Är det nu jag misslyckas, är det nu jag sumpar det? 
Är jag där igen? 


Jag undrar hur lång tid det tar för dig att förstå

Eller om det inte är tillräckligt viktigt att ens tänka på ändå.
 


Upprörande lördag.

Sitter här med en aning kvällsångest. Känner mig nedstämd. Standard. 
Ville rita, orkar inte rita. Vill fortsätta på en jag börja på för allt för längesedan men den vill jag inte förstöra heller. Vilket jag förmodligen kommer. Vilket känns oerhört väldigt jättejobbigt och drygt.
 
Planerar även att skapa en ny blogg. Göra den precis så som jag vill ha den. 
Ha roligare kategorier och mindre deppigheter. 
Kanske behåller denna ändå, låter den stå tom och damma i all evighet. Vill inte riktigt radera denna trots allt. 
Vi får väl se vad som händer med den saken. 
 
Men så fort jag kommer på ett namn jag inte kommer ångra eller skämmas över efter ett halvår så har jag en ny blogg. 
Och den ska jag vara nöjd över. För en gångs skull. 
Även fast om den förmodligen kommer likna den här, trots allt. 
 
Nu ska jag lyssna på Bon Iver och börja skissa,
Tack för mig.